Barynia's Russian Blue

Signe som omslagsflicka

2012-01-12T18:40:00.002+01:00

I Ryska Posten nr 4 2011 fick Signe den stora äran att bli omslagsflicka! Matte var förstås också stolt över att ha tagit en bild som passade.

Drunknar i ett par gröna ögon

2011-08-23T17:38:00.003+02:00

Nestor ligger nöjd här i soffan och spinner och tittar kärleksfullt på mig...

På bilden var han emellertid ute i trädgården en av de första gångerna i sele och tycker allt är spännande. Nu är han van och vill gärna ut ett par timmar varje dag tillsammans med Signe.

Det har hänt saker...

2011-07-15T16:56:00.006+02:00

15/7 2011

Nu är det länge sen jag skrev igen, och det hinner hända en massa förstås.

Jag har letat och letat efter en lämplig hane till Signe sen hon var ett år, men inte hittat någon som passat, eller så har det varit "kört" när det väl skulle kunna komma till skott.

Jag började i och för sig leka med tanken att skaffa en egen hane för flera år sedan, men rätt som det var fanns han där, Signes och min drömprins var född! Mistlurens Nestor! Jag åkte till Göteborg och hämtade honom i mars och då var han redan 4,5 månad. Karin Johansson har tagit bilden när han var ca 3 månader.

Nestor charmade mig från första stund. Så mjuk och fin och tillgiven! Men - Sgne uppskattade inte alls nykomlingen! Hon som aldrig någonsin hade fräst visade att det kunde hon minsann! Och så svartsjuk som hon var sen! Det visade hon tydligt genom att kissa på mitt duntäcke, som Nestor gjort till sitt...

Men det går bättre och bättre mellan Signe och Nestor. Redan från början har de i alla fall lekt tillsammans och jag är alldeles säker på att de har stort utbyte av att vara två, när jag är borta! De har i varje fall aldrig bråkat på riktigt.

Dagen innan Signe skall ha sitt p-piller är hon riktigt gullig mot honom. Då tvättar hon honom och är kelig värre. Dagen efter att hon fått sitt piller är det fräs igen och stackars Nestor fattar ingenting... För varje gång Signe nästan löper blir de mer och mer vänner även mellan pillren och det händer att de sover under mitt täcke samtidigt!

Signe har blivit champion!

2010-10-10T20:35:00.008+02:00

Foto: Christina Linder

Signe skall strax fram för bedömning lördagen den 28 augusti i Gävle.

Det gick bra! Signe har hittills skött sig bra och fått fina bedömningar på utställningarna de tre gånger hon varit med, så på söndagen fick hon sitt tredje cert och blev alltså champion.
Nu får vi se om det kan bli en kull innan det blir fler utställningar för Signes del...

Katinka 3/11 1995 - 9/8 2010

2010-08-11T23:14:00.016+02:00

Katinka, forfarande ganska pigg, bilder från 17 juli 2010

Att ha älskade katter innebär inte bara glädje. Ibland kommer även sorgen på besök! Det tillhör livet.
I förrgår, den 9 augusti fick min älskade Barynia's Katinka Koritseva lugnt och värdigt somna in i min famn. Hon somnade medan jag smekande bedyrade henne min kärlek.

Knappt tre månader innan hon skulle fylla 15 år, orkade hon inte längre. Efter de senaste månaderna med vacklande hälsa, medicineringar och snabbt avtagande krafter , visste jag på morgonen att jag måste hjälpa henne över gränsen.

Katinka och jag har haft nästan 15 fina år tillsammans. Hon har varit en mycket tillgiven, snäll, klok och vacker katt som givit mig så mycket kärlek och glädje. Jag är så glad att hon denna sista sommar kunde få känna gräs under tassarna, och vind och sol i pälsen! Hon tog sina små turer, men bara i trädgården. För det mesta låg hon och sov på en solig plats – eller i skuggan dessa riktigt varma, gassande dagar. Även på slutet ville hon vara ute varje dag. Jag bar henne ut och hon fick ligga på en dyna under pläden och sniffa efter dofter när hon orkade vara vaken. In i det sista hoppades jag att det skulle vända och hon skulle bli frisk igen.

Katinka har blivit mamma till fyra kullar med sammanlagt 12 ungar och kommer att vara synlig i många stamtavlor ett litet tag till. Nu hoppas jag förstås att även hennes barnbarn, lilla Signe så småningom skall föra hennes gener vidare.

Det kommer att ta tid att vänja sig vid ett liv utan Katinka, men hon kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta.

Signe - busigare än lovligt

2009-11-28T14:59:00.003+01:00

Försöker hitta på något kul åt Signe så att hon glömmer bort att hon egentligen tänkte leka "välta blomkrukor",,,

vi har matat fiskarna, apporterat och faktiskt har hon varit sysselsatt en stund med en förpackning microtrasor... nu ger hon sig den på att kontakterna bakom platt-TVn skall kollas och nyss var det en av högtalarna,,,

äntligen sover hon och ser så söt och oskuldsfull ut som bara en busig, fem månaders ryssunge kan,,,

Snart är Signe lika stor som mormor, som gärna sover tillsammans med henne - men, när hon är på bushumör är hon allt annat än populär!

Katinka ville bo i Bollnäs!

2009-11-03T22:13:00.007+01:00

Jag och Marianne Stade håller Barynia's Michka Nikitevitj

resp. Skvallergränds Olga efter deras första möte 1986. För övrigt

den näst sista kullen från Skvallergränd! Möte nr två med Lillolga blev den sista.

Foto: Bertil Stade

En ung Barynia’s Katinka Koritseva
som har lagt sig i en pepparkakskartong!

Det är väl inte helt ovanligt att man får tillbaka en såld kattunge, men inget man önskar. Det kan ju t.ex. bli lite komplicerat om en katt varit borta en tid att få ihop den med de andra igen. Sen kanske det innebär att det blir svårt att sälja eller omplacera ungen igen, när den har blivit lite större.

Det har hänt mig två gånger att jag fått tillbaka en kattunge. Den första det hände med var Barynia’s Michka Nikitevitj i min allra första kull. Honom fick jag dessutom inte tillbaka bara en gång, utan tre gånger! Jag vet inte varför det blev så egentligen, för han var en underbar rysskille! Förmodligen berodde det på mig, att jag valde fel köpare.
När han för tredje gången kom tillbaka, den här gången med flyget från Gotland, sa en av mina döttrar ”nu mamma, skall inte Michka behöva flytta mer – nu behåller vi honom!” Och så fick det bli. Det har jag heller aldrig ångrat. Han gjorde ett starkt intryck på alla som träffade honom. Folk pratar än idag om den där stora vackra mysiga hanen jag hade! Det hände flera gånger att kattungespekulanter ändrade sig och bestämde sig för att köpa en hane istället för hona efter att ha träffat Michka. Han blev också far till sex kullar och om man går minst sex generationer bakåt i många stamtavlor, kan man hitta honom.
Jag har alltid sagt, att när jag slutar med avel skall jag ha en rysshane, och då skall det vara bara han och jag!

Katinka fick jag också tillbaka. Från början hade jag bestämt mig för att behålla henne, men det året var det hopplöst att sälja kattungar eller hundvalpar med för dem delen. Den enda jag hade köpare på var just Katinka, så hon fick flytta till ett äldre par när hon var ca sex månader. Bara efter en månad fick jag brev från matte att det inte funkade med Katinka. Hon var för vild och hon jamade jämt och verkade olycklig. (Det var säkert för lugnt för Katinka, hon var ju van två vilda bröder, mamma Jamilla och ”gammelmoster” Shalonja och dessutom fick hon stå ut med hårdrock dagarna i ända. Vi möttes på Stockholms Central och jag var nog lika lycklig som Katinka över att återförenas.
Det blev aldrig några problem när hon kom tillbaka som tur var. Hon skuttade glatt ur buren och ropade ”hej, nu är jag hemma igen!”
Jag behöver väl inte tillägga, att jag är evinnerligt tacksam för att jag fick henne tillbaka!

Grattis Katinka på 14-årsdagen!

2009-11-03T21:37:00.006+01:00

Ett alldeles nytaget foto på 14-åringen

Alltså, vad åren går! Det känns inte alls länge sen hon var en liten kattunge, vildare än de flesta!

Födelsedagen har hon tagit med ro och mest tillbringat i sin älsklingsfåtölj - när hon inte busat med Signe. Ett bra recept på att hålla sig ungdomlig är just att skaffa sig ett busigt barnbarn!

Sigrid och Sigfrid har flyttat!

2009-09-30T23:18:00.005+02:00

Sista bilden på alla tillsammans: Sigfrid, Signe och Sigrid

Signe ensam kvar

Både Signe och mormor njuter

För snart en vecka sedan flyttade Sigrid och Sigfrid och lugnet har lägrat sig! Sigrid har blivit en Stockholmsflicka och Sigfrid en Värnamokille.

Det är inte lätt att lämna ifrån sig de små kära, men det underlättar förstås att jag känner att de kommer att få det jättebra. Att de kommer till snälla förståndiga människor där de kommer att få såå mycket kärlek!
Den här gången behåller jag ju en unge själv – Signe – så jag blir ju inte utan. Det svåra är att man fäster sig så mycket vid varje individ. Sigfrid som är så trygg och extremt tillgiven och spinner så fort man tittar på honom. Sigrid som är så kavat och påhittig och rolig. Signe som är liten och försiktig men så bedårande och litar så mycket på matte.
Men jag måste säga att när ryssungar kommit upp i 12-veckors ålder, blir vardagen en aning enklare sen de flyttat! Det är mycket enklare att borsta tänderna med bara en unge i tvättstället, för att inte tala om duschningen, sopningen och mockningen av kattlådan osv.
Jag skrev för en tid sedan beklagande, att aldrig någon av mina ryssar gillat damsugaren… Det behöver inte vara en nackdel känner jag nu! Enda sättet att lyckas städa är ju faktiskt att använda dammsugaren – då får jag städa utan hjälp av små grå sötnosar!
Sen syskonen flyttade har Signe förresten charmat till sig mormor Katinka så till den grad, att hon har bestämt sig för att det är hennes unge nu!

Vad små ryssar inte vet

2009-09-26T01:20:00.002+02:00

Sigfrid, Signe och Sigrid

Att locket på toalettstolen inte alltid är stängt…
Att spisplattor kan vara heta…
Att man kan klämma svansen eller en tass i dörren…
Att brinnande ljus är jättefarliga…
Att man kan sno in sig i hängande persiennsnören…
Att man kan sno in sig i handtagen på en handelskasse…
Att plastpåsar är jättefarliga…
Att man inte skall leka med trådar och garnstumpar för de kan lätt hamna i magen…
Att krukväxter kan vara giftiga…

Även den här listan kan göras mycket längre!

Dagen för avsked närmar sig!

2009-09-22T22:54:00.005+02:00

Signe, Sigfrid och Sigrid

Listan på det viktigaste som måste fixas innan kattungarna skall lämna hemmet håller på att bli färdigavprickad!

Ungarna har egna försäkringar sen de var sex veckor
Stamtavlorna har kommit och är ifyllda på baksidan
Båda vaccinationerna är gjorda varav nr två idag
Ungarna är chipmärkta idag och de var så duktiga
Veterinärbesiktningen är gjord idag och allt vara bara bra
Två avmaskningar är gjorda

Återstår att förbereda överlåtelsehandlingarna och klippa klorna en sista gång, för på lördag skall Sigrid och Sigfrid flytta!

Men Signe skall få stanna kvar här hemma!

Mormorsmys

2009-09-22T22:39:00.004+02:00

Mormor Barynia's Katinka Koritseva

Mormor är van att tvätta kattungar

Så mysigt för såväl Katinka som barnbarnen med en stund tillsammans i fåtöljen!

Vad små ryssar har lärt sig

2009-09-17T23:08:00.012+02:00

Sigfrid tar en tupplur i tvättstället

Signe ockuperar mattes jeans

Sigfrid leker med vatten

Sigrid och Sigfrid hjälper matte

Sigrid, Sigfrid och Signe är drygt 11 veckor nu och det är inte lite de hunnit lära sig.

T.ex.

känna igen ljudet av mattes bil

möta matte vid dörren när hon kommer hem

komma när man ropar på dem

lägga sig precis där matte läser i tidningen eller boken

stämpla hörnen i alla tidningar och böcker som ligger framme

inta sängen när det börjar bli läggdags för matte

anordna ett minirally i mattes säng kl. 03.30

anordna en brottningsmatch vid mattes kudde kl. 05.00

väcka matte en timma innan klockan skall ringa

dra ur kontakten till väckarklockan så att den inte ringer…

klättra i gardinerna

titta på TV

byta TVkanal med fjärrkontrollen

jaga markören på datorskärmen

leka med sladden så att musen far i golv

uppfinna nya kortkommandon på tangentbordet

gömma mjölkpaketflikar under mattan

lägga sig i tvättstället när matte borstar tänderna

ta en tupplur i tvättstället

jaga svansen i badkaret

hoppa ner i badkaret när matte duschar

bita av garnet när matte stickar

hoppa efter stickorna när matte stickar

dra ur stickorna när matte inte stickar

lägga ut en snitslad bana med hjälp av mattes garnnystan

skyffla ut hälften av kattgruset utanför lådan

hjälpa till att plocka ur diskmaskinen

… och listan kan göras mycket längre…

Ungarna har erövrat hela huset

2009-08-24T21:54:00.004+02:00

Ungarna har hittat en solstrimma i köket

Från vänster: Sigrid, Signe och Sigfrid

För någon vecka sedan började jag ta ner kattungarna till vardagsrummet en stund varje kväll. De började försiktigt utforska allt det nya.
Nu har de verkligen erövrat hela huset. Sigfrid klättrar med lätthet över grinden till sovrummet och alla vill väldigt gärna vara där jag är, så grinden kunde jag lika gärna ta bort.

Kattungarna kan också springa både upp och ner för trapporna. Den nedre till gillestugan är jag inte rädd för, för den har heltäckningsmatta så där får ungarna bra fäste för klorna, men trappan upp till sovrummet är slät och har öppna trappsteg. Det har hänt att ungar har ramlat ner tidigare, men hittills har ingen skadat sig som tur är. Jag har alltid hjärtat i halsgropen när ungarna börjar springa i trappan.

Jag fick ett jättebra tips av en bekant att spänna tyg under trappstegen, så nu har jag med häftpistol satt fast gamla lakan som skyddsnät. Ungarna missförstod alltihop och springer nu gärna under trappstegen på tyget! Men jag behöver i alla fall inte vara rädd för att de skall ramla ner en våning.

Mocka kattlåda

2009-08-19T15:22:00.008+02:00

Visserligen 4 veckor, men jag tycker bilden passar bra ändå...

Om det är svårt att sopa golvet när kattungarna kommit upp i sex- sjuveckorsåldern, är det ingenting i jämförelse med att mocka kattlådan! I samma stund som jag lyfter huven av lådan och står där med spade och plastpåse i högsta hugg, kommer alla ungarna rusande och skall vara med i lådan samtidigt. Själva ljudet när jag öser med spaden tycks få dem att bli kissnödiga på direkten (ungefär som det kan vara ibland för oss människor när man vrider på vattenkranen...)När jag lagom sållat fram en liten "kisskaka" ur sanden och skall lägga den i påsen, är någon där och hjälper till att peta ur den från spaden så att den går sönder.

Samma sak med de små bajskorvarna, en unge försöker peta av dem från spaden samtidigt som en annan rullar sig i sanden och den tredje gräver en grop så sanden sprutar! Då är ju som sagt inte kåpan på, så sanden sprutar förstås utanför på golvet - och så måste sopen fram - se föregående inlägg...

När jag till slut lyckas och äntligen knyter ihop plastpåsen får jag verkligen vara snabb i vändningarna om inte någon av ungarna skall hinna sätta en klo i påsen och riva upp den så att allt innehåll hamnar på golvet!

Sopa golv och dammsuga

2009-08-16T23:28:00.007+02:00

Till och med en uppställd sop är kul att leka med!

Sigfrid somnade till slut på sopskyffeln.

Nu har ungarna kommit i den åldern då det är alldeles omöjligt att sopa golvet. De hänger som klasar i sopen och tycker att det är jättekul. Om jag händelsevis lyckas få några matkulor och lite kattgrus på skyffeln är någon genast där och rullar sig eller petar av det från skyffeln.

Dammsugning är ett annat kapitel… varför får jag aldrig katter som bara lyfter förstrött på ena ögonlocket där de ligger och lugnt konstaterar att ”nu dammsuger hon”? Alla har hittills tyckt så illa om dammsugning att de håller sig på behörigt avstånd. Men Katinka som snart är 14 år har av ålder och visdom faktiskt börjat lära sig att dammsugaren inte är farlig, så hon sitter oftast kvar ända tills hon måste flytta på sig!

För varje kull tänker jag att ”nu, den här gången skall jag börja vänja kattungarna vid ljudet av dammsugaren redan när de är ett par dygn”. Jag kunde ju t.ex. bara köra igång den strax utanför rummet till en början så att den fick stå där och brumma ett tag och nästa dag flytta den lite närmare för att så småningom även börja dammsuga. Men inte då! Inte den här gången heller…

En orsak till att mina katter inte gillar dammsugning kan förstås bero på att det är en så pass sällsynt företeelse i vårt hem, att de aldrig har en chans att vänja sig…

Mys i mattes säng

2009-08-15T00:23:00.004+02:00

Ungarna väljer själva var de vill sova. Det kan t.ex. vara i mattes säng, mitt på mattan eller på klätterställningen. Ibland sover inte ens alla tillsammans. Tidigt en morgon kom Sigfrid upp i sängen och lade sig att sova på min arm. Annosjka tyckte att det såg så rart ut att hon genast hämtade en mjukiskanin till oss.

För några dagar sen när jag serverade köttfärs, kom bara två sömndruckna ungar till fatet. Jag ropade, lockade och letade. Till slut vaknade den tredje ungen som visade sig vara Sigrid och började pipa, men kom inte fram. När jag lokaliserat pipandet till täcket, upptäckte jag att hon krupit in i påslakanet och inte hittade ut...

Efter den episoden tar jag bort täcket på morgonen när jag stiger upp och lägger bara en filt på sängen att krypa under...

-------------
P.S.
18/7-10
Det här visade sig vara den sista bilden på Annosjka! Något ofattbart, sorgligt, tragiskt och hemskt hände sedan väldigt snabbt. Jag har inte kunnat skriva om det förrän nu, snart ett år senare. Annosjka blev hastigt väldigt sjuk. Alla försök att hjälpa henne var förgäves och hon fick somna in. Jag vet inte vad som hände med henne och just då var det oviktigt för mig att ta reda på, men veterinären tror att den gamla skadan hon fick några veckor tidigare genom ett lömskt förlopp resuleterade i allmän blodförgiftning.
Mormor Katinka och jag fick alltså hjälpas åt att uppfostra de små. Det var jobbigt, men det gick ändå bra. Tack Katinka för att du var en duktig mormor som uppfostrade ungarna till katter!

Klättra upp och hoppa ner

2009-08-02T23:54:00.004+02:00

Sigfrid och Signe tränar på klätterväggen

Ungarna kan fixa allt möjligt nu, inte bara klättra upp på sängen, eller klätterträdet utan också ta sig ner på ett beräknande sätt.

Annosjka håller som alltid ett vakande öga över dem, men kommer ofta ner till mig en stund när ungarna sover.

Gott med köttfärs!

2009-07-29T22:55:00.003+02:00

Signe står med framtassarna i maten!

Fyra veckor och köttfärspremiär!
Igår började jag ge små portioner av köttfärs till ungarna. Tänk att de har blivit så stora! Jag brukar blanda med lite varmt vatten om köttfärsen är kylskåpskall, eller lite mjölkersättning så att det blandas med något som magen är van. Första tuggorna får man stoppa in i munnen på dem och hålla igen så att de tvingas smaka. Det tar inte många tuggor förrän de förstår att det här är något riktigt gott! Idag äter de själva direkt från fatet och står gärna med framtassarna mitt i maten och morrar åt varann …

Kiss-o-bajsåldern

2009-07-27T23:18:00.009+02:00

26 dygn och alla gör det de skall i sanitetslådan

Liksom småbarnsföräldrar pratar jag mycket kissobajs med mina bekanta just nu…

Nu har ungarna även börjat prestera grova sorten i lådan! Tänk att man kan bli så glad för en liten bajskorv - på rätt ställe...

De är tidiga tycker jag! Men ibland måste jag hjälpa till och torka stjärten med papper när det sitter fast en liten klick därbak!

Ja, det här är en viktig tid, när goda vanor grundläggs och ungarna för alltid präglas på lådan och att inte gå någon annanstans för att uträtta sina behov. De har ju ett medfött beteende att gräva och krafsa över och det brukar aldrig bli några problem med rumsrenheten, men det är ändå viktigt att man är med och passar lite i början.

Får jag be om ssstörssta mööjliga tyssstnad…

2009-07-27T01:09:00.000+02:00

Det är ju otroligt hur fort kattungar lär sig! Nu vet jag att det är Signe som kissar i sanitetslådan! De andra är där och försöker, men har inte kommit på knepet hur man gör när man släpper på…
De första gångerna kattungar använder lådan, är det nästan högtidligt. Under största koncentration och efter pipande och krafsande här och där sätter de sig äntligen. Då gäller det att inte störa, för då är det kört och hela proceduren måste upprepas, om de inte till och med struntar i alltsammans och hoppar ur lådan.
Jag har hört talas om kattmammor som lyfter i sina ungar i kisslådan när det är dags. Alla mina honor har gjort tvärtom! När ungen piper oroligt och är såå nära att lyckas och jag står där och håller andan, då går mamman dit och lyfter ur ungen! Precis som om hon menade att ”inte skall väl du behöva vara där och pipa”… Och Annosjka är inget undantag!

Vilket röj!

2009-07-26T02:16:00.006+02:00

Spännande med alla kattleksaker i glassburken!

Mamma Annosjka har drogat sig med en catnip-mus

och Sigrid klev ner i glassburken och valde bland leksakerna.

Idag har det hänt mycket i barnkammaren! Jag fann för gott att ta in den låga kisslådan eftersom det märks på ungarna nu att de blir nödiga. Någon av dem har redan kissat, så att det blivit en liten ”sandkaka” – duktigt!
Sen har jag gjort en ”barngrind” till dörren av en spånplatta som jag kan kliva över och Annosjka hoppa, men som hindrar ungarna att gå utanför rummet och ramla i trappan. Vidare tog jag fram glassburken med alla skojiga kattleksaker. Oj, vad kul det blev! Annosjka hittade sin catnip-mus som hon drogade sig med och kattungarna röjde för fullt bland leksakerna. Nu springer och skuttar alla runt i rummet, men går in i linneskåpet när de skall sova och dia.

Idag var det dags...

2009-07-25T02:09:00.002+02:00

... att bädda direkt på linneskåpets botten! Särskilt Signe var snabb på att klänga över kanten på lådan och dunsa ner ca 20 cm på golvet, så jag tänkte att hon skulle slippa det. Signe är överhuvud taget snabbast och mest på allerten. Kan det vara något extra i mjölkersättningen tro? När Sigrid och Sigfrid sitter i en hörna och krafsar stillsamt på en fläck på väggen, springer hon omkring för fullt på golvet!

Tre veckor!

2009-07-24T01:04:00.003+02:00

Signe och Sigrid 22 dygn

Tiden går fort! Igår fyllde ungarna tre veckor. På morgonen väckte Signe mig genom att hoppa ner på golvet från lådan och högljutt tala om att hon var jättehungrig! Det har sina sidor att handmata en unge. Hon hör direkt när jag kommer in i rummet eller pratar. Då vill hon genast komma till mig, medan Sigrid och Sigfrid lugnt sover vidare, så jag måste smyga om jag inte vill störa dem.
Jag har lagt några leksaker i lådan som de faktiskt leker lite med nu! När jag har dem på sängen går de ända fram till kanten och upptäcker att det är långt ner till golvet och då vänder de! För bara några dagar sen måste man vara där och fånga upp dem.

19 dygn

2009-07-21T00:50:00.003+02:00

Sigfrid 19 dygn

Ungarna är nu 19 dygn gamla, de små framtänderna börjar komma och kolla vad öronen blivit stora! De blir mer och mer stadiga på benen och tar sig fram rätt fort om de har bra fäste under tassarna - på blanka golvet går det inte så bra…

Ungarnas lek…

2009-07-18T01:55:00.002+02:00

Sigrid 16 dygn

… består på det här stadiet av att ligga och rulla sig och sprattla med benen och att bita varandra i tassar och öron.

Jag såg att Sigrid tvättade tassarna själv idag!

Det är bara en tidsfråga…

2009-07-17T01:38:00.004+02:00

15 dygn. Annosjka ser till att Signe inte tar sig ur lådan!

… innan ungarna lyckas ta sig ur lådan! Särskilt Signe är alert! När hon fått sin extramjölk klänger hon på lådkanten och vill ha mer. Annosjka lyfter tillbaka henne gång på gång så att hon inte skall ramla ur.

Snart måste jag vända på lådan så att den höga bakkanten kommer längst fram. Då kan man hålla ungarna i lådan några dagar till. Sen kan man lika gärna bädda direkt på bottnen av linneskåpet så att ungarna kan gå i och ur som de vill – men det dröjer ett tag till.

Apropå flytta ungar…

2009-07-16T02:06:00.005+02:00

14 dygn. En stund på sängen så att jag kunde ta några bilder.

Alla honor brukar flytta kullen efter någon dag - oftast till mattes säng eller till något annat mer eller mindre möjligt ställe. I villt tillstånd är det nödvändigt att flytta kullen för att inte locka till sig rovdjur.

Ingen kan vara mer envis än en rysshona i det fallet! Honan flyttar, jag flyttar tillbaka, honan flyttar, jag flyttar tillbaka. Sådär kan man hålla på tills någon ger sig, och det är inte honan kan jag säga. Men – Annosjka flyttar inte sina ungar! Hon är så nöjd och belåten med bolådan i linneskåpet!

Senare när ungarna blivit lagom stora och man tycker att det skulle vara rätt mysigt att ha dem i sängen - i varje fall en liten stund, bär Annosjka tillbaka dem till lådan om man gör ett försök. Det är där de skall vara - punkt, slut!

Sen börjar en jobbig tid för mamma katt, när ungarna bestämmer själva var de skall vara, men det blir ett senare kapitel…

Livat i lådan - eller - livet i lådan...

2009-07-13T01:26:00.005+02:00

11 dygn

Det börjar bli riktigt livat i lådan! Ungarna klättrar på mamma och är överallt. Det går undan även om bakbenen inte riktigt hänger med än. Ungarna blir mer och mer medvetna om omvärlden också. De rör på öronen och lyssnar, vrider på huvudet och följer något som rör sig med blicken. De fräser om någon de inte känner rör vid dem. Ofta ligger de och rullar sig av välmåga och viftar lekfullt med tassarna.
När Signe har fått sitt mjölktillägg blir det oro i ledet. Signe piper villt och vill tillbaka till mig. De andra börjar också pipa och drar sig åt mitt håll. Annosjka blir orolig och flyttar in dem om och om igen tills jag smyger därifrån och de bara har henne att ty sig till.

Att byta lakan

2009-07-12T01:49:00.001+02:00

10 dygn. Annosjka flyttar ungarna

När man skall byta lakan i bolådan gäller det att vara snabb. Det brukar fungera bäst om jag först lägger ut det rena lakanet vid sidan om bolådan och sen flyttar alla tre ungarna dit. Då hoppar Annosjka genast ur bolådan. Då gäller det att snabbt ta bort det gamla lakanet, ta det nya inklusive ungarna innan Annosjka har hunnit dit och vika lakanet runt dynan slätt och fint. Oftast hinner jag inte utan Annosjka försöker flytta tillbaka ungarna innan jag är klar, men till slut brukar jag ju få till det ändå…

Säg vad som inte kan hända…

2009-07-11T01:37:00.002+02:00

Det har jag inte hunnit berätta än, men för några dagar sen upptäckte jag att Annosjka var halt! Hon var dessutom kraftigt svullen om vänster framtass. Det var på kvällen jag upptäckte det hela så jag tänkte i vilket fall avvakta till nästa morgon. Men hon var ännu mer svullen och svullnaden började gå uppöver benet dessutom! Jag blev riktigt rädd kan jag säga och funderade över vad som kunde ha hänt. Det verkade som om hon hade fått ett getingstick, men mycket osannolikt att en geting skulle flyga in i lådan i garderoben och sticka henne i tassen. Hon kunde ju också ha sett en geting, hoppat ner och jabbat med tassen på den. Samtidigt vet jag ju att hon nästan inte lämnade lådan alls…

Det blev brottom att kontakta veterinären förstås. Jag kan inte nog understryka vikten av att skaffa sig en bra veterinär! Jag ringde alltså min veterinär, som naturligtvis var i en annan del av landet på semester, men hon bad mig ta tempen på Annosjka och ringa tillbaka. Det visade sig att hon hade 39,5 i temp (normaltemp på en katt är 38 grader). Veterinären ansåg att Annosjka behövde antibiotika eftersom det bevisligen rörde sig om en infektion och faxade receptet till mitt apotek.

Nu är Annosjka pigg igen, springer omkring som vanligt och haltar inte längre. Svullnaden har gått ner nästan helt men det syns att hon fortfarande har lite ont i tassen. Igår såg jag att det finns ett sår någonstans mellan tummen och pekfingret om ni förstår var jag menar. Jag tvättar med väteperoxid som inte är farligt – det omvandlas ju till vatten och syre.

Jag undrar verkligen hur hon har kunnat skada sig! En teori är att hon försökt att öppna sovrumsdörren genom att hoppa och då gjort illa sig. Jag trodde ett tag att hon fastnat i något och ryckt loss en klo, men jag får inte röra tassen så pass mycket att det går att se ännu.

Ungarna har tack och lov mått bra hela tiden, men ökade lite mindre i vikt när Annosjka hade feber. Alla har öppnat ögonen helt och navelsträngstumpen har lossnat.

Den första veckan av ett förhoppningsvis långt och lyckligt kattliv!

2009-07-09T14:37:00.003+02:00

Lite summering efter ungarnas första vecka.
Sigrid väger nu 194 gram, Sigfrid 216 gram och Signe 150 gram.
Ungarna utvecklas bra och har runda fina magar. Även om Signe halkade efter från början i viktkurvan så ökar hon nu som hon skall. Alla håller på att öppna ögonen men Signe har öppnat helt. Öronen har fått styrsel och de har börjat bli rörligare och kravlar omkring så smått. Ibland ligger de bara och sover i en liten hög för att hålla värmen om inte mamma är i lådan.

Det blev så ändå att jag måste skilja mamma Annosjka och mormor Katinka åt! Jag tror att största felet är att Katinka fräser åt Annosjka när hon luktar kattungar och då tror Annosjka att det kommit in en monsterkatt som tänker ta hennes ungar och då blir hon plötsligt världens modigaste tigerhona…

Ett litet tillkännagivande

2009-07-09T13:13:00.001+02:00

Lilla Stina heter inte längre Stina! Efter några dagar förstod jag att hon hellre ville heta Signe! Så nu kommer jag att ändra namn på alla ställen i bloggen och på hemsidan!

Sex dygn

2009-07-07T17:33:00.003+02:00

Finns det något goare än en liten ryssunge som sover med tungan utanför som en strut – och drömmer att den tuttar?

Fem dygn

2009-07-06T22:33:00.006+02:00

Ungarnas stilige far - Flax Cheops. Foto: Charlotte Bredberg

Annosjka är så lugn och harmonisk nu. Hon väcker mig inte på natten och i morse var hon fullt nöjd med att vara kvar i sovrummet med bolådan i garderoben. Ja, ja, hon får som hon vill, och soffan behöver inte se ut som BB och soffbordet behöver inte vara belamrat med våg, anteckningsbok och plastpåsar med lakan mm…
Lilla Signe svarar bra på mjölktillägget. Det var bra att jag inte väntade längre med att sätta in det. Hon får ungefär hälften av sitt matbehov från tillägget. Ungar som man tilläggsmatar får man en speciell kontakt med och när jag tar upp henne förväntar hon sig att få mat av mig!
Nu syns det redan en lite antydan till att ögonen snart skall öppna sig!

Fyra dygn

2009-07-06T01:05:00.001+02:00

Hej! Jag heter Barynia's Sigfrid och jag kommer nog att bli lika stilig som pappa!

Tre dygn gamla

2009-07-04T23:14:00.004+02:00

Lilla Signe ökar i vikt, men för lite tycker jag, så ikväll började jag ge henne lite tillägg! Hon har bara fått en ml åt gången, men det smakar gott och hon suger i sig begärligt! Hon har nämligen valt en spene som inte producerar så mycket mjölk, alldeles uppe vid ena frambenet. Det har hänt mig förr, att ungar som föds sist väljer spene däruppe och då får jag tilläggsmata – i varje fall om det är Annosjkas unge. Hon är ingen bra matmamma det kan jag konstatera. Sigrid och Sigfrid ökar jättebra i alla fall! Förra kullen, när det bara var två ungar, var det förstås inga som helst problem på det viset.
Canja, som jag ofta återkommer till, fick en gång sexlingar. Inte nog med att de var ovanligt stora vid födseln, hon födde ledigt upp dem alla så att de ökade i vikt mer än nog! Men Canja var ju en superryss på många sätt...

Två dygn gamla ungar

2009-07-04T00:52:00.007+02:00

Signe två dygn. Tänk att vara två dygn och få plats i mattes hand!

Vi provar ett nytt koncept med bolådan nere i vardagsrummet, men när jag går och lägger mig tar jag med bolådan och så stänger vi in oss i sovrummet över natten. Då kan Annosjka äta så mycket foder för dräktiga och digivande honor, som hon vill. Den maten kan jag inte ge så att Katinka kommer åt.
När jag kliver upp på morgonen, bär jag ner bolådan igen och ställer den i soffan. Alla nöjda! Annosjka slipper sitta i rumsarrest, jag har lätt att titta till ungarna och Katinka får också vara lite delaktig fastän på avstånd.
Morgon och kväll är det vägning. Det är viktigt att se om ungarna går upp i vikt som de skall. Jag var lite fundersam över om Signe fick tillräckligt med mat igår, eftersom hon hade gått ner i vikt medan de andra ökade. Men tack och lov hade hon gått upp, så nu ligger hon också över födelsevikten. Annars är det inte ovanligt att kattungar går ner lite första dygnet precis som människobarn. För säkerhets skull åkte jag och köpte mjölkersättning idag, så att jag har hemma utifall hon skulle behöva ett litet tillskott! Nu är det ju fredag och över helgen är det inte öppet.

Första dygnet

2009-07-03T01:52:00.005+02:00

En gammal bild från 1998 på Katinkas första kull och mormor Jamilla t.h.

Den enda av Katinkas kullar hon hann uppleva.

Jag tog ner bolådan till soffan i vardagsrummet i morse, för Annosjka hade ingen lust att vara ensam i sovrummet med ungarna. Hon vill ha sällskap hela tiden, annars ligger hon inte still hos dem! Både Annosjka och jag har pustat ut idag efter den pers som födandet innebär.

Katinka är lindrigt förtjust, och går inte ens i närheten av bolådan. Som mormor betraktad, känner hon alltså inget större ansvar – med mänskliga mått mätt. Annat var det med hennes mamma Barynia's Jamilla Jakowljewa. Hon var för det första en fullfjädrad barnmorska när Katinka fick sin första kull, som till och med hjälpte till att navla av och äta moderkaka… Sen ville hon också ligga i bolådan och ha en egen unge, så hon adopterade lilla Olga Nijinskaja. Tur att jag väger ungarna två gånger om dagen, för jag upptäckte rätt snart att hon inte fick någon mat. Enda sättet att få Olga att äta där hon skulle, var att låsa mormor ute. Ändå var det svårt att få henne att ta en spene hos mamma till en början.

Katinka gör alltså som en katt skall göra, nämligen befattar sig inte med andras ungar, snarare fräser ifrån sig, för kattungarnas överlevnad – om det hade varit ute i naturen!
Några grannar och kompisar har redan kommit och tittat på ungarna. Det går bra! Bara jag sitter bredvid, litar Annosjka på att ingen skall ta ungarna ifrån henne.

1/7 Födda: Två honor och en hane

2009-07-01T22:29:00.005+02:00

Sigrid, Sigfrid och Signe

Äntligen, efter fyra timmars hårt arbete för både Annosjka och mig – mest Annosjka förstås – ligger de där förnöjt och diar, Sigrid, Sigfrid och Signe! Annosjka är helslut och har inte orkat tvätta sig själv riktigt ren om svansen än…

Sigrid föddes först och vägde 100 gram
Drygt tre timmar senare kom Sigfrid med en födelsevikt på 120 gram
25 minuter senare kom lilla Signe som vägde 98 gram.

Nu skall jag gå och göra iordning den typiska festmåltiden efter en lyckad kattungefödsel - rå äggula med vispgrädde. Det gillar Annosjka!

Nej, det har inte hänt något än...

2009-07-01T11:38:00.005+02:00

Annosjka har bäddat i garderoben

Annosjka i bolådan

Annosjka blir bara mer och mer orolig, pratar med mig hela tiden och ligger ofta självmant i bolådan eller något annat bo som hon hittat. Man kan få något fel på det här väntandet! Ändå brukar det ju vara så här, men jag lär mig aldrig att det tar så lång tid. Felet är väl att jag upptäcker de första tecknen alldeles för tidigt...
Sen är det nästan värst för andra som på något sätt är inblandade som får gå där långt borta och inte ha minsta koll... men jag lovar, jag skall berätta så fort första ungen är ute!

Fortsätt håll tummarna snälla!

Snart!

2009-06-29T20:45:00.002+02:00

Nu har processen satt igång! Plötsligt på förmiddagen började Annosjka jama ängsligt. Jag kollade hur det var med henne, och märkte att hon har förvärkar. Magen drar ihop sig och blir stenhård ett litet tag, precis som hos oss kvinnor när vi skall föda. Öppningsskedet har alltså börjat. Det brukar ta rätt lång tid och fortfarande nu på kvällen har det inte hänt mer än så. Hon ligger nästan hela tiden, men inte i bolådan, och vill vara där jag är. Det är rörande vilken tillit hon har till mig.
Hon vill fortfarande ha mat i alla fall så jag tror nog att natten blir lugn och kanske det sätter igång i morgon förmiddag. Vi får se.

Magen växer fortfarande

2009-06-29T01:16:00.002+02:00

Det är skönt för Annosjka att sträcka ut sig på det svala golvet i värmeböljan!

Nu är det – eller åtminstone borde vara – bara 2-3 dagar kvar till kattungefödseln, men man vet aldrig, det kan ta någon dag till. Nu väger Annosjka 4,240 kg och har alltså gått upp nästan 2 hg senaste veckan. Spenarna har fått vaxproppar och man ser hur ungarna rör sig t.o.m. En del honor morrar när ungarna är lite för livliga, men Annosjka tittar på magen och slickar lite där det rör sig.
Det är spännande! Jag måste hitta på allt möjligt att göra för att väntan inte skall kännas för lång. I morgon skall jag tvätta och stryka sängkläderna till hennes bolåda så att allt är färdigt för ungarnas ankomst. Det går åt massor av ”lakan” den första tiden. Man måste byta flera gånger om dagen. Stryker gör jag för att lakanen skall bli så sterila som möjligt och sen stoppar jag dem i plastpåsar. Jag skall också städa ordentligt. Det skall vara riktigt rent, särskilt i det rum som skall bli barnkammare.

Ryssar som lyssnar på Beethoven

2009-06-27T01:57:00.004+02:00

Katinka studerar noterna till Pathetique-sonaten

Mina ryssar är ovanligt musikaliska - det vill jag ju gärna tro i alla fall - och uppskattar när jag sätter mig vid pianot och spelar Beethoven. Katinka lägger sig nämligen på mattan bakom pianot och Annosjka högst upp på det gamla hälsingeskåpet intill, så fort jag slår an de första tonerna! Eller är det i själva verket så att de bara bevakar mig för att inte missa ögonblicket när jag spelat klart och reser mig från pianostolen?

De kan min repertoar så bra, att de faktiskt rusar till matskålarna i samma ögonblick som jag tar det sista ackordet i det sista stycket, och visar tydligt att de håller på att svälta ihjäl, så länge som jag låtit dem vänta på maten. De har ju lärt sig att det inte är någon idé att störa mig så länge jag spelar – dvs. så länge som jag håller mig till repertoaren...

Katinka, som inte är speciellt finkänslig av sig, går inte med på att jag spelar ett enda extra stycke. Då hoppar hon resolut upp på klaviaturen – klong, går fram och tillbaka - kling-klang-klong, precis där jag skall spela (mycket irriterande, och det vet hon) och till slut lägger hon sig över de mittersta oktaverna! Ja, vad skall man göra… det är bara att ge upp!

Men lite musikaliska är de nog i alla fall, för när jag lägger på en CD med samma musik, ser de lite lätt förvirrade ut och tittar från pianot till mig och till pianot igen.
Ibland får de lust att spela själva också, och helst på natten i så fall. Tur att jag inte lider av svagt hjärta, för att bli väckt av ett par ackord i fortissimo när man sover som bäst, kan få vem som helst att hoppa högt av rädsla!

Annosjkas intresse för sockor

2009-06-26T15:50:00.009+02:00

Annosjka med Wilma och Wilmer januari 2008

När Annosjka var yngre, var hon väldigt intresserad av mina tunna yllesockor, som jag hade rätt många av. Hon brukade plocka ner dem från tvättställningen eller klättra uppför garderobslådorna och hämta dem där. Sen bar hon omkring dem i hela huset, sov med dem i fåtöljen eller försökte få mig att kasta dem så att hon fick apportera. När hon har ungar brukar hon fortfarande ibland förära dem ett par hoprullade sockor. Hon har liksom på känn att hon borde ge dem något hon fångat själv… Ensamma dagar när jag var på jobbet kunde hon delvis fördriva tiden med att gnaga små hål på dem - visade det sig… Lite förargligt för mig när jag plötsligt kunde upptäcka på fikarasten att skaften var fulla av hål, från början troligen mycket små hål som jag inte hade upptäckt men som efter någon timmas användning blev till stora hål…

Ändå går det väl ann med strumpor! En gång, precis när jag hade främmande av mina nya grannar, hade hon hämtat ett par trosor från tvättställningen som hon placerade under soffbordet …
Jag kan bara gissa att hon hade hämtat dem och satt sig under bordet utan att vi märkte något och väntat och väntat och väntat på att jag skulle kasta, så att hon fick apportera en stund, medan vi ändå bara satt där och fikade.

Jag såg dem genast jag stängt dörren efter besökarna…

Världens snabbaste katt

2009-06-24T12:07:00.006+02:00

Barynia’s Shalonja Nikiteva (1985 – 2000)

Det sägs att russian blue är snabbast bland alla raser och alla som någon gång levt med en ryss kan intyga att det måste vara sant. Man märker det speciellt när man försöker undvika att ryssen smiter in någonstans där den inte skall vara, eller för den delen smiter ut. Det sistnämnda var Shalonja specialist på. Jag kommer speciellt ihåg en gång när vi bodde i ett stort hus i Kolsva och jag kom hem med två fullproppade matkassar. Jag insåg att jag aldrig skulle klara av att både öppna dörren, bära in matkassarna och mota Shalonja. Alltså ställde jag ifrån mig matkassarna ute på trappan, så att jag kunde hejda Shalonja. Jag bar henne genom hallen, köket, serveringsgången och stängde sen in henne i ett litet rum som en gång i tiden varit jungfrukammare. Var jag i alla fall alldeles säker på att jag hade gjort… När jag öppnade ytterdörren för att i lugn och ro hämta matkassarna, sprang Shalonja ut före mig!
Hur många gånger jag stängt in ryssar i garderober, köksskåp och lådor kan jag inte ens räkna efter. Nu kan man ju förstås tro att det är jag som inte har förmågan att hålla koll på mina ryssar, men prova någon gång när ni gästar ett hem med dessa supersnabba katter, så får ni se hur lätt det är… För bara någon vecka sen tillbringade Annosjka ofrivilligt en hel natt i en stängd garderob, men jag fick i alla fall sova utan att bli väckt en enda gång av någon som petar försiktigt med tassen på näsan…

I nionde veckan

2009-06-23T12:47:00.007+02:00

Annosjka vilar på mattan

Jag har fört anteckningar över alla kullar jag fött upp i en tjock svart skrivbok. Tur att jag inte hade dator för 25 år sen när jag började föda upp, för då hade jag säkert använt den i stället för skrivboken och filerna hade med all säkerhet varit försvunna eller varit i fel format, så att jag inte kunnat öppna dem idag…
Dels har jag gjort noteringar veckovis under dräktighetstiden, och under alla förlossningar. Dels har jag fört dagbok över alla kullar, noterat vikten, ritat viktkurvor och skrivit om ungarnas utveckling. Anteckningarna har jag fört dag för dag de första 5-6 veckorna, sen mer sporadiskt. Det har visat sig vara jättebra att kunna gå tillbaka om jag undrar över något. Man glömmer! Jag tog efter uppfödaren av Guldvingens - Else-Marie Qvarnström, när jag hörde om hennes skrivbok som hon öste erfarenhet ur till hjälp för oss andra nybörjare.
Det är intressant att se hur programmerade honorna är, men ändå med personliga avvikelser. Nu i början av nionde dräktighetsveckan, där Annosjka befinner sig, brukar honorna t.ex. förbereda sig genom att leta en lämplig boplats – det kan de börja med långt tidigare, men nu blir det mer målmedvetet. Annosjka känner sig nog rätt trygg med vetskapen att hennes låda i garderoben finns där den alltid funnits, men hon kollar den då och då för säkerhets skull och bäddar om.
I nionde veckan är honorna trötta och vilar mycket. Det börjar bli lite jobbigt att hoppa upp på bänkar och bord. En del av mina honor har varit lite aggressiva mot andra husdjur, som för att skydda sina ofödda ungar. Nu har jag ju bara Annosjka och Katinka och de har världens bästa mor/dotter relation fortfarande. Än så länge är det Katinka som bestämmer – hon är drottning och Annosjka bara prinsessa, men det förhållandet kommer att ändras tillfälligt så fort ungarna är födda. Som mamma kommer Annosjka att få högsta status och gud nåde om mormor fräser åt sina barnbarn… I väntan på ungarna brukar många honor ”adpotera” en annan katt, tvätta den och pyssla om.. Min första hona Canja försökte till och med att bära sin vuxna dotter Shalonja i nackskinnet!
Annosjka brukar gå dräktig minst 65 dygn, så jag får bereda mig på en veckas väntan till.

Ryssar i dataåldern

2009-06-22T14:19:00.006+02:00

Annosjka t.v. och Katinka t.h.

I väntan på kattungarna får jag väl berätta om lite annat som kan hända när man har ryssar…
Som den gången när Katinka satt bredvid datorn och kollade när jag jobbade. Inget ovanligt i sig, för om jag sitter vid datorn då sitter också minst en av ryssarna där. Det kan ju hända att jag plötsligt reser mig och då gäller det att haffa mig direkt och se till att jag fyller på i matskålarna.

Den här gången fick i alla fall Katinka för sig att hon skulle visa mig ett finurligt och för mig helt okänt kortkommando. Hon vände med ett enkelt tasstryck upp och ned på skärmen dvs. inte själva skärmen utan det som visas där! Men tror någon att hon visade mig hur man vänder tillbaka... Innan jag fick tag på en support fick jag därför lov att fysiskt vända på skärmen, så att jag kunde se allt rättvänt ändå. Tur att jag har platt skärm annars hade det blivit svårt - och att det inte var den bärbara datorn...

Magen växer

2009-06-21T09:55:00.007+02:00

Annosjka i åttonde veckan

Med tillfredställelse konstaterar jag att vikten ökar och magen blir större på Annosjka. Nu, när det är ca 9 dagar kvar, väger hon 4,060 kg och runt magen har hon 45 cm. Inte alls så mycket som när hon fick fyra ungar för ett par kullar sen, men ändå en ökning med nästan ett hg och några cm på en vecka.

Olika sätt att väcka en ryss

2009-06-20T23:40:00.008+02:00

Annosjka vid kaffekannan

Om jag vill väcka en sovande Annosjka på övervåningen när jag själv befinner mig nere i köket och dessutom få henne att komma ner kvickt - ja, då är det bara att börja skala ett kokt ägg! Hon älskar gulan och kräver att få minst halva när jag äter mitt ägg.
Den metoden funkar inte på Katinka. Nej, då måste jag se till att ha kiwi hemma. Hon kommer nämligen omedelbart – hur hårt hon än sover och var hon än befinner sig – så fort jag skär itu en kiwi! Och det går inte att smyga! Sen skall jag skrapa ihop en tesked av det översta, men bara där, och ge henne. När hon var yngre ville hon ha allt möjligt som man inte förknippar med kattmat, t.ex. jordgubbar och skrapat äpple! En av hennes döttrar, Barynia’s Sophia Luiniljeva, f.ö. helsyster men inte kullsyster till Annosjka, har ännu konstigare favoritlista t.ex. salladsblad och tomater har matte berättat. Annat som Annosjka gillar är själva lukten av kaffe. Nymalet utspillt kaffepulver rullar hon sig i och pipen på kaffekannan vill hon gärna gnugga kinderna mot.
I tidernas begynnelse hade jag en siames och han älskade rödkål. Däremot minns jag inte om han kom springandes när jag började strimla den.

Försvinnande

2009-06-20T00:34:00.007+02:00

Annosjka

Ingen kan vara så totalt försvunnen som en ryss! Det finns hemliga platser som katterna känner till, men som jag inte lyckats upptäcka på de sex år jag bott i det här huset! Den mest försvunna ryss jag haft var Mångsgårdens Canja, när hon var liten. Så liten att hon fick plats i en ficka på arbetsoverallen som hängde vid grovingången... vad jag letade! En annan kattunge - kommer inte längre ihåg vem - hittade jag efter mycket letande hoprullad och sovandes i en tom blomkruka under diskbänken.
Nu när barnbarnen kommer på besök t.ex. försvinner Annosjka blixtsnabbt till något av sina ställen och i samma ögonblick som jag sagt "hej då" vid ytterdörren och stängt efter dem är hon där, sträcker på sig och förkunnar att nu har hon fått vänta länge på mat...
I kväll, på självaste midsommaraftonen, när barn och barnbarn kom på besök var hon också lika försvunnen och jag var inte särskilt förvånad. Men när hon inte kom efter att gästerna åkt någon gång framåt midnatt, började jag undra och leta. Hm, då visade det sig att jag stängt in henne i ett rum ett bra tag innan gästerna kom - och jag hade inte ens saknat henne... Får väl skylla på att det var lite jäktigt med matlagning och sånt.

Olika metoder att väcka matte...

2009-06-19T11:52:00.009+02:00

Som vanligt ville katterna att jag skulle stiga upp flera timmar innan jag själv ville. Annosjka brukar peta jätteförsiktigt med tassen på min näsa - hon bara nuddar med de yttersta stråna av tassen. Gissa om man vaknar - det kittlas. Det går heller inte att ignorera, för hon ger sig inte förrän jag tittar upp. Då är hennes ögon ca fem cm från mina och hon ser väldigt nöjd ut - då har hon alltså lyckats väcka mig. Men sen gäller det att få mig på benen också - genom att försöka lyfta upp mitt huvud med tassen under min kind - då kan jag inte annat än kliva upp och servera frukost.

När Katinka skall väcka mig går det inte lika finkänsligt till. Hon brukar oftast hoppa fram och tillbaka över mitt huvud så att kudden gungar. Mycket irriterande. Jag vet inte om jag var extra svårväckt i morse, för då tog hon sats och hoppade på min mage flera gånger...

Men, upp kom jag även den här morgonen efter att ha drämt igen sovrumsdörren och sovit ett par timmar till - man har väl semester... När andra frukosten serverats lägger sig katterna nöjda och belåtna och sover och struntar fullkomligt i mig.

Nedräkning

2009-06-19T01:44:00.005+02:00

Nu har nedräkningen börjat för Barynia´s 20:e russian blue kull!

Ic Barynia's Annosjka Luiniljeva, dräktig med Flax Cheops, väntas
nedkomma omkr. 30 juni.
Vågen visar på 3,9 kg och bukomfång ca 40 cm. Enligt min erfarenhet
borde det bli två ungar i alla fall...