Sopa golv och dammsuga

Till och med en uppställd sop är kul att leka med!

Sigfrid somnade till slut på sopskyffeln.

Nu har ungarna kommit i den åldern då det är alldeles omöjligt att sopa golvet. De hänger som klasar i sopen och tycker att det är jättekul. Om jag händelsevis lyckas få några matkulor och lite kattgrus på skyffeln är någon genast där och rullar sig eller petar av det från skyffeln.

Dammsugning är ett annat kapitel… varför får jag aldrig katter som bara lyfter förstrött på ena ögonlocket där de ligger och lugnt konstaterar att ”nu dammsuger hon”? Alla har hittills tyckt så illa om dammsugning att de håller sig på behörigt avstånd. Men Katinka som snart är 14 år har av ålder och visdom faktiskt börjat lära sig att dammsugaren inte är farlig, så hon sitter oftast kvar ända tills hon måste flytta på sig!

För varje kull tänker jag att ”nu, den här gången skall jag börja vänja kattungarna vid ljudet av dammsugaren redan när de är ett par dygn”. Jag kunde ju t.ex. bara köra igång den strax utanför rummet till en början så att den fick stå där och brumma ett tag och nästa dag flytta den lite närmare för att så småningom även börja dammsuga. Men inte då! Inte den här gången heller…

En orsak till att mina katter inte gillar dammsugning kan förstås bero på att det är en så pass sällsynt företeelse i vårt hem, att de aldrig har en chans att vänja sig…