Det har hänt saker...

15/7 2011

Nu är det länge sen jag skrev igen, och det hinner hända en massa förstås.

Jag har letat och letat efter en lämplig hane till Signe sen hon var ett år, men inte hittat någon som passat, eller så har det varit "kört" när det väl skulle kunna komma till skott.

Jag började i och för sig leka med tanken att skaffa en egen hane för flera år sedan, men rätt som det var fanns han där, Signes och min drömprins var född! Mistlurens Nestor! Jag åkte till Göteborg och hämtade honom i mars och då var han redan 4,5 månad. Karin Johansson har tagit bilden när han var ca 3 månader.

Nestor charmade mig från första stund. Så mjuk och fin och tillgiven! Men - Sgne uppskattade inte alls nykomlingen! Hon som aldrig någonsin hade fräst visade att det kunde hon minsann! Och så svartsjuk som hon var sen! Det visade hon tydligt genom att kissa på mitt duntäcke, som Nestor gjort till sitt...

Men det går bättre och bättre mellan Signe och Nestor. Redan från början har de i alla fall lekt tillsammans och jag är alldeles säker på att de har stort utbyte av att vara två, när jag är borta! De har i varje fall aldrig bråkat på riktigt.

Dagen innan Signe skall ha sitt p-piller är hon riktigt gullig mot honom. Då tvättar hon honom och är kelig värre. Dagen efter att hon fått sitt piller är det fräs igen och stackars Nestor fattar ingenting... För varje gång Signe nästan löper blir de mer och mer vänner även mellan pillren och det händer att de sover under mitt täcke samtidigt!

Signe har blivit champion!

Foto: Christina Linder

Signe skall strax fram för bedömning lördagen den 28 augusti i Gävle.

Det gick bra! Signe har hittills skött sig bra och fått fina bedömningar på utställningarna de tre gånger hon varit med, så på söndagen fick hon sitt tredje cert och blev alltså champion.
Nu får vi se om det kan bli en kull innan det blir fler utställningar för Signes del...

Katinka 3/11 1995 - 9/8 2010

Katinka, forfarande ganska pigg, bilder från 17 juli 2010

Att ha älskade katter innebär inte bara glädje. Ibland kommer även sorgen på besök! Det tillhör livet.
I förrgår, den 9 augusti fick min älskade Barynia's Katinka Koritseva lugnt och värdigt somna in i min famn. Hon somnade medan jag smekande bedyrade henne min kärlek.

Knappt tre månader innan hon skulle fylla 15 år, orkade hon inte längre. Efter de senaste månaderna med vacklande hälsa, medicineringar och snabbt avtagande krafter , visste jag på morgonen att jag måste hjälpa henne över gränsen.

Katinka och jag har haft nästan 15 fina år tillsammans. Hon har varit en mycket tillgiven, snäll, klok och vacker katt som givit mig så mycket kärlek och glädje. Jag är så glad att hon denna sista sommar kunde få känna gräs under tassarna, och vind och sol i pälsen! Hon tog sina små turer, men bara i trädgården. För det mesta låg hon och sov på en solig plats – eller i skuggan dessa riktigt varma, gassande dagar. Även på slutet ville hon vara ute varje dag. Jag bar henne ut och hon fick ligga på en dyna under pläden och sniffa efter dofter när hon orkade vara vaken. In i det sista hoppades jag att det skulle vända och hon skulle bli frisk igen.

Katinka har blivit mamma till fyra kullar med sammanlagt 12 ungar och kommer att vara synlig i många stamtavlor ett litet tag till. Nu hoppas jag förstås att även hennes barnbarn, lilla Signe så småningom skall föra hennes gener vidare.

Det kommer att ta tid att vänja sig vid ett liv utan Katinka, men hon kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta.

Signe - busigare än lovligt

Försöker hitta på något kul åt Signe så att hon glömmer bort att hon egentligen tänkte leka "välta blomkrukor",,,

vi har matat fiskarna, apporterat och faktiskt har hon varit sysselsatt en stund med en förpackning microtrasor... nu ger hon sig den på att kontakterna bakom platt-TVn skall kollas och nyss var det en av högtalarna,,,

äntligen sover hon och ser så söt och oskuldsfull ut som bara en busig, fem månaders ryssunge kan,,,

Snart är Signe lika stor som mormor, som gärna sover tillsammans med henne - men, när hon är på bushumör är hon allt annat än populär!

Katinka ville bo i Bollnäs!

Jag och Marianne Stade håller Barynia's Michka Nikitevitj

resp. Skvallergränds Olga efter deras första möte 1986. För övrigt

den näst sista kullen från Skvallergränd! Möte nr två med Lillolga blev den sista.

Foto: Bertil Stade

En ung Barynia’s Katinka Koritseva
som har lagt sig i en pepparkakskartong!

Det är väl inte helt ovanligt att man får tillbaka en såld kattunge, men inget man önskar. Det kan ju t.ex. bli lite komplicerat om en katt varit borta en tid att få ihop den med de andra igen. Sen kanske det innebär att det blir svårt att sälja eller omplacera ungen igen, när den har blivit lite större.

Det har hänt mig två gånger att jag fått tillbaka en kattunge. Den första det hände med var Barynia’s Michka Nikitevitj i min allra första kull. Honom fick jag dessutom inte tillbaka bara en gång, utan tre gånger! Jag vet inte varför det blev så egentligen, för han var en underbar rysskille! Förmodligen berodde det på mig, att jag valde fel köpare.
När han för tredje gången kom tillbaka, den här gången med flyget från Gotland, sa en av mina döttrar ”nu mamma, skall inte Michka behöva flytta mer – nu behåller vi honom!” Och så fick det bli. Det har jag heller aldrig ångrat. Han gjorde ett starkt intryck på alla som träffade honom. Folk pratar än idag om den där stora vackra mysiga hanen jag hade! Det hände flera gånger att kattungespekulanter ändrade sig och bestämde sig för att köpa en hane istället för hona efter att ha träffat Michka. Han blev också far till sex kullar och om man går minst sex generationer bakåt i många stamtavlor, kan man hitta honom.
Jag har alltid sagt, att när jag slutar med avel skall jag ha en rysshane, och då skall det vara bara han och jag!

Katinka fick jag också tillbaka. Från början hade jag bestämt mig för att behålla henne, men det året var det hopplöst att sälja kattungar eller hundvalpar med för dem delen. Den enda jag hade köpare på var just Katinka, så hon fick flytta till ett äldre par när hon var ca sex månader. Bara efter en månad fick jag brev från matte att det inte funkade med Katinka. Hon var för vild och hon jamade jämt och verkade olycklig. (Det var säkert för lugnt för Katinka, hon var ju van två vilda bröder, mamma Jamilla och ”gammelmoster” Shalonja och dessutom fick hon stå ut med hårdrock dagarna i ända. Vi möttes på Stockholms Central och jag var nog lika lycklig som Katinka över att återförenas.
Det blev aldrig några problem när hon kom tillbaka som tur var. Hon skuttade glatt ur buren och ropade ”hej, nu är jag hemma igen!”
Jag behöver väl inte tillägga, att jag är evinnerligt tacksam för att jag fick henne tillbaka!

Grattis Katinka på 14-årsdagen!

Ett alldeles nytaget foto på 14-åringen

Alltså, vad åren går! Det känns inte alls länge sen hon var en liten kattunge, vildare än de flesta!

Födelsedagen har hon tagit med ro och mest tillbringat i sin älsklingsfåtölj - när hon inte busat med Signe. Ett bra recept på att hålla sig ungdomlig är just att skaffa sig ett busigt barnbarn!

Sigrid och Sigfrid har flyttat!

Sista bilden på alla tillsammans: Sigfrid, Signe och Sigrid

Signe ensam kvar



Både Signe och mormor njuter

För snart en vecka sedan flyttade Sigrid och Sigfrid och lugnet har lägrat sig! Sigrid har blivit en Stockholmsflicka och Sigfrid en Värnamokille.

Det är inte lätt att lämna ifrån sig de små kära, men det underlättar förstås att jag känner att de kommer att få det jättebra. Att de kommer till snälla förståndiga människor där de kommer att få såå mycket kärlek!
Den här gången behåller jag ju en unge själv – Signe – så jag blir ju inte utan. Det svåra är att man fäster sig så mycket vid varje individ. Sigfrid som är så trygg och extremt tillgiven och spinner så fort man tittar på honom. Sigrid som är så kavat och påhittig och rolig. Signe som är liten och försiktig men så bedårande och litar så mycket på matte.
Men jag måste säga att när ryssungar kommit upp i 12-veckors ålder, blir vardagen en aning enklare sen de flyttat! Det är mycket enklare att borsta tänderna med bara en unge i tvättstället, för att inte tala om duschningen, sopningen och mockningen av kattlådan osv.
Jag skrev för en tid sedan beklagande, att aldrig någon av mina ryssar gillat damsugaren… Det behöver inte vara en nackdel känner jag nu! Enda sättet att lyckas städa är ju faktiskt att använda dammsugaren – då får jag städa utan hjälp av små grå sötnosar!
Sen syskonen flyttade har Signe förresten charmat till sig mormor Katinka så till den grad, att hon har bestämt sig för att det är hennes unge nu!