Första dygnet

En gammal bild från 1998 på Katinkas första kull och mormor Jamilla t.h.

Den enda av Katinkas kullar hon hann uppleva.

Jag tog ner bolådan till soffan i vardagsrummet i morse, för Annosjka hade ingen lust att vara ensam i sovrummet med ungarna. Hon vill ha sällskap hela tiden, annars ligger hon inte still hos dem! Både Annosjka och jag har pustat ut idag efter den pers som födandet innebär.

Katinka är lindrigt förtjust, och går inte ens i närheten av bolådan. Som mormor betraktad, känner hon alltså inget större ansvar – med mänskliga mått mätt. Annat var det med hennes mamma Barynia's Jamilla Jakowljewa. Hon var för det första en fullfjädrad barnmorska när Katinka fick sin första kull, som till och med hjälpte till att navla av och äta moderkaka… Sen ville hon också ligga i bolådan och ha en egen unge, så hon adopterade lilla Olga Nijinskaja. Tur att jag väger ungarna två gånger om dagen, för jag upptäckte rätt snart att hon inte fick någon mat. Enda sättet att få Olga att äta där hon skulle, var att låsa mormor ute. Ändå var det svårt att få henne att ta en spene hos mamma till en början.

Katinka gör alltså som en katt skall göra, nämligen befattar sig inte med andras ungar, snarare fräser ifrån sig, för kattungarnas överlevnad – om det hade varit ute i naturen!
Några grannar och kompisar har redan kommit och tittat på ungarna. Det går bra! Bara jag sitter bredvid, litar Annosjka på att ingen skall ta ungarna ifrån henne.